Någon försurning av skogsmark kan inte ses genom de mätningar som görs i Norrbotten. Våra skogsmarker är dock känsliga för försurning. Kvävenedfallet ger i första hand ökad skogstillväxt eftersom det idag råder ett kväveunderskott för skogsvegetationen. Svavlet har däremot en stark försurande effekt om nedfallet överstiger den kritiska belastningsgränsen för skogsmark. Den kritiska nivån beräknas ligga på ca 3 kg svavel/ha och år. Idag anses värdena lägre i Bodens kommun medan de tangeras i länets kustområden. Skogsbrukets försurande effekt orsakas av att de i vedmassan bundna baskatjonerna (Ca, Mg, Na, K) förs med timmerbilar från skogsmarken och inte återförs till marken. Sannolikt är denna ”försurningseffekt” i länet av samma betydelse som svavelnedfallets effekter. I de allra flesta prognoser med ökad biobränsleanvändning för energiutvinning med totaluttag (grönmassa och stubbar) kan detta i framtiden bli ett större problem än vad svavlet någonsin orsakat de norrbottniska skogsmarkerna. Beträffande försurade sjöar så hamnade alla mätta sjöar i Bodens kommun inom påverkansgrad 1, d v s ”Ingen eller obetydlig påverkan”, vid riksinventeringen 2000  Strävan är att minimera saltningen av vägarna i kommunen.