vardsgsrum med blå soffa, svart piano och en rosa emma-fåtölj.

En oas i närhetslivet 

Mitt bland villorna på Sävastön har Nea, Olof och deras två barn en egen lantlig oas. Timringen från mitten av 1800-talet har renoverats och byggts om till drömhemmet i närhetslivet.  

Nea Goldkuhl och Olof Pettersson var på jakt efter en gammal gård att renovera och hade egentligen inte en tanke på Sävast. Nea är uppvuxen i Fagernäs, Olof kommer från Luleå och gamla gårdar finner man vanligen ute i små byar. Men så hittade Neas moster det här renoveringsobjektet mellan två villakvarter på Sävastön och så föll bitarna på plats.  

– Det är ju fint att ha grannar, men ändå fick vi en gammal gård. Många blir ju förvånade över att det är i ett villakvarter vi bor, inne på gården känns det ju som att man ändå är för sig själv, säger Olof. 

Den gamla timringen från 1800-talets mitt såldes som fritidshus, den där hösten 2010 då allt började. Då hade huset stått kallt i 15 år, det hade regnat in och det fanns varken vatten eller avlopp och knappt någon el. Invändigt hade tiden stått stilla i 40 år. 

– Vi visste väl delvis vad vi gav oss in på för mina föräldrar och min moster har gjort ett likadant jobb. Och så hade vi inte bildat familj än så det var bara vi två. Vi sa upp våra gymkort när vi tecknade kontraktet och sen körde vi, säger Nea.  

Kakelugn i jordkällaren 

Syllen byttes, liksom de timmerstockar som farit illa och golven grävdes ur för att gjuta ny platta med golvvärme. Där ett tag hängde de tunga väggarna i linor.  

– Det fanns en tid då vi gick under trösklarna mer än över dem. Här i det som i dag är vardagsrum hittade vi en jordkällare som fyllts igen och det låg en kakelugn på botten så vi tänkte att vi återställer en kakelugn här, berättar Nea. 

De renoverade fönster, tilläggsisolerade, bytte fasad och tak, satte in nya eldstäder och slipade de gamla timmerväggarna. De gjorde en utbyggnad där de drog in vatten och avlopp och här finns i dag kök, badrum och tvättstuga.  

Nea och Olof hade satt en tidsplan på tre år för undervåningen men klarade det på två år, två månader och två dagar.  

– Vi fick hybris på sommaren och planerade in en nyårsfest och då var det bara att köra järnet. Ville man umgås med oss så gjorde man ju det här. Då fick man hjälpa till och ta med sig fika eller pizza, säger Nea.  

Övervåningen har de gjort klar sedan andra barnet Knut föddes. Förutom barnrum finns här också ett allrum och sovloft för föräldrarna.  

– Med facit i hand var det helt forcerat. Vi stod och målade till tre på natten, jag gick ner och ammade lite och sen gick jag upp igen. Men alltså det är ju egentligen inte så jobbigt, vi tycker mest att det är roligt, säger Nea. 

Trivs bäst med projekt 

För att komma ihåg allt har de gjort en bok med bilder från renoveringens olika faser.  

– Här är min pappa i leran och här, där fönstret är, här är mitt rum, säger 4-årige Birk och pekar. 

När de flyttade in var den stora gården täckt av sly och skog, att göra om den till en trädgård har också varit ett digert arbete. Här finns nu stora grönytor för barnen att leka på, en smultronkulle, fruktträd, hönsgård och ett stort växthus med utrymme både för odling och samvaro. 

– Det är som ett eget litet krypin fast i ett sammanhang. Jag älskar landsbygden också, att bo enskilt har sin charm, men vi är väldigt sociala och tycker om att ha människor runt omkring oss. Vi kan gå över till grannen och ta en kaffe men vi har också vår egen lilla oas. 

Det senaste projektet är miljön kring växthuset med sittplatser, grussättningar, planteringar och odlingslådor. Nästa blir ladan som ska räddas.  

– Vi är som bäst när vi har ett projekt. Här kan man alltid kan påta på med något, jag älskar att vara ute i ladan och greja, säger Olof. 

Gillar gamla saker 

Återbruket är ett genomgående tema i hela hemmet. Växthuset är tillverkat av fönster från Neas pappas gamla trädgårdshandel, hönshuset är en upcyclad lada och golvet på övervåningen har flyttats upp från nedervåningen. Överallt finns vackra gamla spegeldörrar, hittade eller fyndade på olika håll och många gånger har väggarna fått anpassas efter dem. En hel del av möblerna i hemmet hade lämnats kvar av de tidigare ägarna, annat har fåtts av familj och vänner och vissa saker har köpts begagnade. Några roliga detaljer är raden med småskåp från Bodens gamla badhus, kökslamporna från Jägarnaserien och Duxsoffan som funnits i familjen ett halvt sekel. 

– Såna här hus har ju ganska mycket karaktär av sig själv, en egen själ. Jag som tycker att det är kul med inredning och att skapa atmosfärer tycker ju att det är ganska lättarbetat i den stilen som vi tycker om. Jag har sällan en utarbetad plan utan jag går bara på känsla, säger Nea. 

Hela familjen är väldigt nöjda att de hamnade just i Sävast. När Olof jobbar i Boden och Nea i Luleå är läget perfekt. De tycker att området är lugnt och tryggt och de har nära till sina föräldrar. 

– Det finns många barnfamiljer, flera bra förskolor, en jättebra affär, flera olika busslinjer, skola upp till nian och fyra restauranger. Dessutom är det nära till naturen. Det är också kul att bo på ett ställe där man känner att det händer saker, säger Olof.  

– Och det är nära mina kompisar och min förskola, tillägger Birk bestämt. # 

Hemmet: Timring från 1800-talets mitt med utbyggnad från 2010 och total boyta på cirka 200 kvadratmeter fördelat på sex rum och kök, på Sävastön söder om Boden.  

Familjen: Nea Goldkuhl, 32 år, marknadskoordinator, Olof Pettersson, 36 år, lokförare, Birk, 4 år, Knut, snart 2 år, katterna Truls och Pusi Anker och några hönor. 

Senast uppdaterad: 2019-10-08