Stöd i vardagen
Samordnad individuell plan
Personer som behöver stöd från flera aktörer kan behöva en samordnad individuell plan (SIP). Planen ger överblick och gör det lättare att samarbeta och se vilka insatser som ger bästa möjliga effekt.
Individens behov i fokus
En SIP ska alltid utgå från individens behov och situation. Planen är inte ett mål i sig, utan ett sätt att se till att individen får de insatser och det stöd hen behöver. Hur själva SIP-arbetet ska läggas upp beror på hur individens livssituation ser ut och vilken typ av insatser som krävs.
Planen beskriver insatser och ansvar
Planen svarar på frågan vem gör vad och när? I en SIP ska det framgå:
- vilka insatser som behövs för att tillgodose individens behov.
- vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för.
- vilka åtgärder som någon annan än kommunen eller landstinget ska vidta.
- vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
SIP är lagstiftat
I både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen finns en bestämmelse om att kommunen och landstinget ska upprätta en samordnad individuell plan när de bedömer att insatser behöver samordnas. Det här gäller också privata utförare som kommun och landsting har avtal med.
Det gäller till exempel:
- Placerade barn som ofta har många kontakter vilka kan behöva samordnas.
- Asylsökande och nyanlända barn och unga har ofta behov av stöd utifrån ökad risk för psykisk ohälsa, speciellt barn som kommer utan sina vårdnadshavare som får insatser från många olika instanser.
Lagen (SoL kap 2 § 7, HSL kap 16 § 4) beskriver vad en SIP ska innehålla och att personen själv ska vara med i arbetet med planen. När man bedömt att en SIP behövs ska arbetet med planen påbörjas snabbt. Det finns inget som hindrar att man gör mer än vad lagen kräver – lagen markerar lägstanivån.